Under fosterlivet är området som omger hålrummen i hjärnan (ventriklarna) rikt på små, fina blodkärl. Dessa blodkärl är ytterst sköra och brister vi minsta påfrestning. De börjar tillbakabildas runt den 35:e graviditetsveckan och är oftast helt försvunna hos fullgångna bebisar.

Hos prematura bebisar där de fina blodkärlen i hjärnan ännu inte tillbakabildats finns alltså en betydande risk för hjärnblödningar. Enligt undersökningar som gjorts så är det omkring 6% av de prematura bebisarna som väger under 1000 gram som drabbas av hjärnblödning. För större barn är risken naturligtvis mindre.
Hjärnblödningarna delas in i fyra kategorier som beskriver deras allvarlighetsgrad. Grad I-II beskriver lindriga förlopp med lätta eller inga bestående men, medan grad III-IV beskriver betydligt allvarligare fall med större blödningar, högre dödlighet (25-60%) och betydande risk för bestående men, som till exempel cerebral pares.

Symptomen varierar från i stort sett inga till irritabilitet, slapphet, slöhet och kramper. Det kan även bli aktuellt med respiratorbehandling.

Behandling

Hjärnblödning förebyggs genom varsam hantering av det prematura barnet och genom att försöka hålla blodtryck och temperatur så stabilt som möjligt. Riskfaktorer som man har identifierat inkluderar förlossning genom akut kejsarsnitt, syrebrist, låg kroppstemperatur, blodförlust och lågt blodtryck.
Tillförsel av indometacin eller koffein, liksom injektion av cortison till mamman före förlossningen, verkar minska risken att hjärnblödning skall uppstå.

Om hjärnblödning av grad III uppstått kan man behöva operera in en shunt som dränerar hålrummet i hjärnan på överskott av cerebrospinalvätska så att normalt tryck återställs och hjärnan kan utvecklas som den skall.

Hjärnblödning inträffar oftast före 3 dagars ålder (90%) men förekommer i sällsynta fall ända upp till tre veckors ålder.

Prognos

Som tidigare beskrivits så varierar skadorna barnet får från hjärnblödningen från ytterst ringa (grad I-II) till allvarliga för grad III-IV. De barn som överlever den typen av hjärnblödning löper betydande risk för bestående skador med rörelsehinder och cerebral pares.

Det skall påpekas att det ändå är relativt få prematura barn som drabbas av hjärnblödningar av grad I – II och ännu mycket färre som drabbas av hjärnblödningar av grad III – IV.