Så gick våran förlossning

Tänkte skriva lite om williams förlossning. Var lite speciellt då jag själv körde till bb och allt :D

Hur som helst. Gubben var beräknad till 4.12. Dagen kom och dagen gick. Hade MASSOR med förvärkar veckan innan. Men när dagen D kom, så kändes ingenting. Gubben började ta det lugnare i magen och absolut inga känningar!

En vecka efter, nerverna börjar nog testas duktigt! Vill ju ha bebisen nu redan! Har ju varit gravid i EVIGHETER!

Var på det sista rådgivnings besöket för att kolla hur allting ligger till... Ingenting speciellt med bebisen. Allt var som det skulle. En del av slemproppen hade släppt vid det laget redan. MEN inga värkar. Vattnet hade inte heller gått. Suck.... Fick en remiss skriven till mödrapolikliniken för övertidsgranskning. Ringde och beställde tiden i god tid redan så jag fick den snabbt! Hade granskningen den 16.12. Körde själv dit. Hade ingenting med mig, för de brukar bara kolla bebisen, ge lite zonterapi och akupunktur. Så brukar man bli hemskickad.

Blev min tur och jag gick in. blev kopplad fast och de kollade hjärtljuden. Allting var fint, prover och allt var som de skulle. Väntade sedan på att få gå in till läkaren på ett ultraljud. Blev äntligen min tur och hoppade upp på britsen. Var så lycklig när jag såg den lilla inne i magen ha sina morgon gymnastik övningar! Så underbart ljuvligt! Var ju 15 veckor och 5 dagar sedan jag hade sett bebisen!

Läkaren berättar vad han ser, putsar magen och ber mig klä på mig och komma till stolen och vänta medan han skriver pappren klara.

Plötsligt säger han att lillen inte har mycket fostervatten kvar mera så att de ska fundera på att börja lägga igång mig sakta men säkert. Att det nog kommer ta några dagar innan bebisen kommer. Men jag skulle gå över till bb och vänta så kommer någon sköterska och berättar hur vi går vidare. Glatt klär jag och Mats på oss ytterkläderna och börjar gå vidare och vänta lite. Tog kanske en halv timme innan  läkaren kom och pratade med sköterskorna och så kommer de fram till oss och berättar att jag måste läggas in. De skulle ge mig Pg-gel och vänta och se. Men jag skulle bara vara över natten. Och att gelen brukar inte sätta igång någon.  

JAHA?!?!

Gick in i rummet vi skulle ha och väntade snällt på att läkaren skulle komma. Sköterskan kom, berättade att vi skulle få vänta en liten stund ännu när läkaren var och gjorde ett kejsarsnitt.

Så vi satt och väntade. Alltså, för att göra allting klart. Hade tid för kontrollen 8.30

Så vi var i sjukhuset redan kl.8....

Vid ca 13.00 kom läkaren coh lade gelen åt mig och gudars skymning hur det gjorde ONT! Höll på att krossa handen åt sjuksköterskan! Måste sedan ligga en timme efter för att gelen skulle göra inverkan. Efter en timme bestämde vi oss för att åka in till stan och äta lite, gå i butiker och fördriva tiden!

Sammandragningarna började sakta och oregelbundet smyga fram. Men bestämde oss för att ändå åka. Mats hade ju inget körkorot så det var ju jag som måste köra... Varje sammandragning fick jag dra in till sidan av vägen och vänta att den gick över. Så det gick nog bra. Åkte till en pizzeria för att äta. Ville ha någonting gott som jag ändå undvikit under graviditeten! Så tyckte jag nog var väl förtjänt av den! Åt upp med mina sammandragningar. Gick sedan till olika klädes butiker och shoppade lite amnings bh:n och amnings toppar. Blir nog bra det här fick man tänka. Gick och kollade runt i olika butiker och åkte sedan tillbaka. De kom och kolla mig och var öppen 2 cm... JAHAS! Får vänta en liten stund ännu då bara. Fick nyheten tillika att jag skulle få en till gel på kvällen och sedan skulle jag få sova över.... Just det. Fick ringa svärmor och berätta att jag blir inne. Mats behöver skjuts hem och jag behöver mina saker som jag har ner packat plus en extra dyna... Tyckte inte att sjukhusets dynor var så speciellt bekväma av sig. 

Under kvällen kändes det inte så himla mycket. Gick av och an och väntade på följande gel bara. Såg på tv och hade lite myspys med mats under kvällen. Sedan kom hans mor och hämtade mina saker och mats åkte med henne hem. Fick andra gelen kl 20.00 och värkarna började DIREKT. Plus att det gjorde 100 gånger mera ont att lägga den än den första. Gick ut och gå direkt jag fick stiga upp. Började få molnade värk i ryggen direkt så det ända som hjälpte var att gå. Ringde mats vid ca 21.30 och berättade att det hade börjat, men han behövde inte komma. Var ju inte så farligt. Kom in tillbaka och de stack lite oxycontin och gav camomilla homeopatiskt piller som skulle lugna... Låg och väntade en liten stund men det hjälpte inte. Gick ut och gå igen, men kom inte långt innan ajg måste vända om och gå in tillbaka. Kunde knappt stå när en sammandragning kom! 

Diskuterade sedan med en annan från vår föräldra förberedelsekurs och såg på deras underbara lilla son! En sån liten god sak! Gick sedan i en HET dusch för att lindra smärtan. Hade regelbundna intensiva sammandragningar redan vid 22 tiden. Fick någonting annat ännu till natten för att jag skulle kunna sova. Men det var som om man skulle ätit en mynthon pastill!

Vid ca 1 tiden gick jag i badet. Låg där i ca 2 timmar. Måste sedans tiga upp då jag höll på att dränka mig själv när jag slumrade till. Bad sedan om att få lite gua-sha massage och akupunktur för att lindra smärtan men akupunkturen som jag annars alltid gillat hatade jag då som bäst. Slumrade lite till under tiden jag fick massage och vid 4 tiden sade jag att det räcker för min del. Jag vill slippa det här direkt! Sköterskan kollade mig hur långt jag var öppen och enbart 5 cm då ännu. Det ända som gick att ge var epidural och jag tackade ja direkt! Ringde mats då och  sade att NU lagar han sig hit! Det räcker redan med att lida ensam nu får han ta ansvaret för det han gjort :D

Var kanske inte riktigt den snällaste personen då mera :)

Fick epiduralen vid 5 tiden och mats anlände tillika som anestesiläkaren. Ett otroligt lidande var det nog när han stack nålen i ryggen, men ack så skönt när det äntligen började kicka in ;)

Låg och mös lite med mats tills morgon personalen började komma. Min nya sköterska kom in och hälsade, det var samma jag hade haft kvällen innan. Vilket var skönt. De kollade hjärtljuden och de började dippa ganska ordentligt så hon bestämde sig för att spräcka hinnan åt mig och lägga en scalp i huvudet åt bebisen.. Jaha.. Vad innebär det för mig? Jo det innebär att jag inte känner sammandragningarna, men förlossningen börjar så där riktigt på riktigt och jag kommer att känna hur bebisen kanar ner sig mot bäckenet. Just det. Mats gick och lagade kaffe, ville ju ha en kopp men det började så intensivt att jag inte klarade av att dricka det. Blev så vrål hungrig då jga inte ätit något sedan vi var till pizzerian och äta... Så jag fick äta en massa yoghurt för att inte börja må illa. Provade lite lustgas. Men ack vad illamåendet slog till. klagade åt alla att det fungerar ju inte! Det är bara syre! Mats provade det och började as garva.. "jo ... hihihiiii.. det..hihiii.. fungerar nog.. hihihiii hahahahahhhaaaa"

Just det... murr... Tack för den älskling. Drack saft och grät om varandra medan mats masserade ryggen åt mig. Sedan var det dags att gå på toaletten innan allting började... Just det... Skulle ni villa hålla i mej.. Känner inte min ben mera... Så jag blev buren till toaletten med lite hjälp. Sedan var det dags att gå tillbaka till förlossningssalen och fortsätta.. Hade lust att ge upp och gå hem då redan, men det går ju inte riktigt, måste få ut en bebis innan det är dags att sova... Skulle kunna börja slå ihjäl någon nu redan vid det laget och 8.50 skrek jag till att NU skall jag ha ut den!!! Det trycker på! Var enbart 9cm öppen då ännu men bebisen trycket SÅ på att jag måste krysta. Sköterskan buffade undan den kant som var i vägen och då var det dags att böra.. Började på pallen försöka, men det slutade med att jag spydde över sköterskan... Inte så värst lyckat precis... Fick flytta upp i hals sittande ställning med mats bakom mig och benen upp på slöterskornas axlar. Roligt må jag säga! aktiva skedet varade i 19 minuter. kl 9.14 den 17.12 var gossen ute. Kändes som om någon skulle ha rivit hela underlivet i bitar. Något det brännde i hela nedre delen! Och PLOPP sade det så var huvudet ute. plopp plopp sade de toch resten av kroppen kom ut och en liten bebis var insvept i filtar på mitt bröst....

Sedan slog det till panik...

VAD BLEV DET FÖR KÖN?!?!

Ingen svarade oss och jag fick panik! Sedan lyfte sköterskan upp bebisen och där fanns en liten snopp <3 min underbara son! 

Fick honom snabbt tillbaka mot bröstet och amma <3 helt underbart <3

Helt otroligt! Kunde inte sluta se på honom! Han var äntligen där! Så otroligt att jag och mats verkligen har gjort denna lilla sak!!!

Sedan födde jag ut moderkakan utan problem och mats fick hålla pojken. Medan mats och andra sköterskor började tävtta pojken så sydde de slemhinnan som repade sig. Sedan var det  ÄNTLIGEN dags att gå och duscha! Har aldrig varit så skönt tidigare! Såg ut som ett blodbad efter förlossningen!

Efter det var det dags att få rena kläder på sig och se sin ljuvliga son in packad i filtar! Fick äntligen gå tillbaka till vårt rum. Satt där och ringde svärmor direkt och berättade att hon har fått sitt barnbarn och det blev en pojke! Hon var något lycklig!

Då kommer det en hel kör in i rummet, med en allt för vackert dukat bricka, smörgåsar i alla dess lag och kaffe och skumppa <3 sjungade ja må han leva. Då började jag storm tjuta. Tårarna bara forssade ner för kinderna. Var så lycklig.

Drack kaffe och ringde runt till alla och berättade att lillen hade kommit. Helt underbart!!!

Så gick det för oss. Var hela 5 dagar på bb innan vi fick åka hem. Gubben blev lite gul och vi måste ge extra mat åt honom... Men han växer bra och blir stor kar, dag för dag. Amningen hade han stora problem med och det var nog nära för mig att ge upp. Men vi klarade det!

Nu har han mjölkprotein allergi så det sket sig med amningen ändå. Suck. ger svin dyr ersättning åt honom... Vilket inte är kul.

Nu har vi dopet och allting undan. 

William Jan-Håkan Olin heter gossen <3

Svårt  ännu att verkligen få det in i huvudet att denna lilla underbara kille är verkligen vår. Det är jag och mats som har gjort denna underbara bebis!

Så ifall någon vill läsa om förlossningen vår så fick de göra det här! Tack för mig! nu är det dags att mata pojken!