Mellan 3 och 12 månader är det vanligvis dags för de första tänderna att börja visa sig. Oftast är det någon av de nedre två framtänderna som först syns som ett litet riskorn bryta fram genom tandköttet. Därefter följer de övre två framtänderna, övre och nedre sidoframtänder, primära kindtänder, hörntänder och slutligen resten av kindtänderna. Alla mjölktänder brukar ha kommit omkring tre års ålder

Läkare och andra experter säger vanligtvis att tandbristning på sin höjd medför klåda i tandkött och ett visst obehag för bebisen, men inget mer allvarligt än så. Något som inte alls stämmer med vad föräldrar upplever under perioden då deras barn får sina första tänder.

Symptom och besvär som feber, öroninflammation, påtaglig smärta, diarre, sömnproblem och irritabilitet är några av många rapporterade observationer. Dessa symptom och besvär har möjligtvis andra medicinska orsaker, men många föräldrar är fast övertygade om sambandet med tandbristningen.

Läkare och experter föreslår alternativa förklaringar, som t.ex. att barnet vid den här åldern börjar bygga sitt immunförsvar, träffar fler människor, inte så sällan börjar på dagis o.s.v., varigenom psykologiska och fysiologiska faktorer samverkar och gör bebisen mer infektionsbenägen.

Oavsett vilken förklaring man väljer så innebär första tanden ofta en blandning av oro och glädje. Det är för de flesta föräldrar första gången som de ser sitt barn lida och ha så ont. Tiden omkring de första tänderna ofta är lite svårare än vanligt, och även om man inte kan göra något för att stoppa orsaken, så kan man i alla fall försöka lindra symptomen.

• Värk: kyla och massage av tandköttet lindrar ofta värken som uppstår. Det kan man uppnå med bitring, gärna kyld, speciella fingertandborste eller även med finger.
• Feber och/eller intensiv smärta: febernedsättande och smärtlindrande såsom Panodil/Alvedon/Reliv eller Ipren för bebisar. Tänk dock på att dosera rätt och att följa anvisningarna som står på förpackningen.
• Diarre och kräkningar: vätskeersättningsmedel såsom Resorb kan vara till hjälp för att kompensera den vätskan som bebisen förlorar.

Vid ihållande eller svåra besvär bör man alltid kontakta tandläkare eller läkare för bedömning och rådgivning.